Du drömmer om kärlek, din dumma jävla idiot. Det kommer att komma, sure, men hen kommer inte komma flygandes i och med att du lämnat Villis. Det kommer att komma MÅNGA fler tårfyllda och kalla nätter där det finns absolut INGEN att krypa tätt intill, precis som det alltid varit.
Du kommer gråta, tårar som exakt INGEN kommer att se och inte en jävel kommer att bry sig.
Det spelar ingen roll hur mycket ditt patetiska hjärta blöder efter NÅGON så kommer det inte komma någon inom snar framtid.
Så varför gråta? Du kommer att få rädda dig själv. Skrik bäst fan du vill, inte en enda jävel kommer att höra dig. Önska bäst du vill men det kommer inte komma en ande och ge dig det du vill ha.
Öppna ögonen!! Du har så mycket fint runt om dig. Månskenet, baby.
månskenet är speciellt, huh? Du älskar det va? Hela ditt hjärta brinner för att stå där och helt förtrollad stirra upp i den blåa skenet. För när du står där och spärrar upp i ett löjligt klot så känner du något som inte går att sätta ord på. "Jag är ensammast i hela världen," tänker du men det smyger upp en tanke i bakhuvudet. "Undra hur många som tittar på exakt samma måne och tänker exakt samma sak. Du är inte ensam, älskling." Och hela ditt hjärta värker för alla ensamma själar där ute i natten. Så nära men ändå så äckligt långt borta.

För några dagar sedan sa en mycket älskad vän till mig; "You're not broken, you're just growing up."
Sant, så sant. 13 år gammal, snart 14. Och jag har redan fått ett par käftsmällar av livet. Första gången stapplade jag förvånat tillbaka, förvirrad. Vad fan är detta? Sedan kom nästa och jag fick kämpa för att inte ramla omkull. Sedan BAAM, Utan förvarning så ligger jag på marken. Va?! Vad händer?! Är jag sjuk i huvudet? Eller är jag bara en komplett mes som fan inte klarar av något alls? Efter ett tag gick det upp för mig. Ja, jag är bara en mes, värdelös och löjlig. Men nu... är det verkligen som min familj alltid sagt? Eller... växer jag bara upp?

När riktiga livet knackar på dörren och jag öppnar inte ont anande dörren, förvänta er inte att jag kommer stå på benen.
Allt vi kan göra är att hålla tummarna och hoppas att vuxnare Becca klarar det.

// Mvh Det lilla förnuft inom mig till mig själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja du, bloggen. Mycket har hänt sedan år 2012 (tror jag att det var..) men nu... går vi skillda vägar. Vet inte hur många gånger jag bara hammrat ner fingrarna ner i tangenterna med tårarna strömmandes ner för kinder. Jag vet inte heller hur många...

Yes, hello. Please help me. Mina ridande vänner, nej men asså. *suck* Ni som verkligen rider hästar. Nivet, de som säger gnägg. ANYWAAAYS, barbacka sadlar /bomlösa sadlar i typ western stil. Vet ni vars man kan få tag i en sån? Typ 500kr... ? ...

Rosor är röda, Violer är viol, Clara är sjuk, Jag är likaså. ...

Din jävel, du är sjuk och jag är ensam. VÄNTA! JAG HAR DET HÄR!! Rosor är röda, Violer är viol, Du är sjuk, Världen är grå. I made a FUCKING POEM FOR YOU MY DEAR LADY!! Kram och krya på dig, din lilla svamp. ...

Som svar till dig Manda: Jag hade konfirmations möte... "Imorgon ska ni få fundera lite på vilka ni är... liksom. Vem är jag?" Säger prästen på ett sådär halvblygt sätt och svaret kommer direkt. "Ingen. Ingen alls. En i mängden." Tänker jag och...